Region Örebro bezirk Region Örebro bezirk

När det är skarpt läge utvecklas man mest

Veröffentlicht: 2014-02-04 16:02

Nicklas går andra året på musiklinjens jazz-, pop- och rockinriktning, med gitarr som huvudinstrument. Här berättar Nicklas om den ovärderliga känslan av att göra musik tillsammans, och hur det är att gå på en skola där det känns som att det är konsert 24 timmar om dygnet.

Nicklas spelar gitarr på en scen. Han är iklädd kostym och ser ut att vara helt upptagen med sitt spel. Huvudet lätt lutat bakåt, ögonen slutna.

Nicklas tycker att tiden på Kävestas musiklinje låtit honom bygga sitt eget sound och hittat sin egen röst.

Varför valde du att studera musik på Kävesta?

- På gymnasiet i Katrineholm fick jag instrumentallektioner och började intressera mig för jazz. Min gitarrlärare hade gått på Kävesta på nittiotalet, det var så jag fick upp ögonen för skolan. Jag fick också höra från många andra att Kävesta är väldigt bra. Bra lärare, bra tänk och bra miljö.

Var det något särskilt som lockade med musiklinjen?

- Linjens upplägg verkade stämma överens med min egen drivkraft att utveckla mig själv. Allt är planerat och strukturerat. Lärarna pushar för att man ska se framåt och att alla ska vara delaktig i alla moment. Där såg jag en stor skillnad mot de andra skolorna jag besökte.

- Jag fick även ett gott intryck när jag kom och sökte. Jag kände mig välkommen. Sökvärdarna på provdagen kunde svara på alla mina frågor och jag fick bra kontakt med lärarna.

Är det något i undervisningen som är extra viktigt för dig?

- Att vi får spela mycket live. När det är skarpt läge utvecklas man mest, tycker jag. Vi har spelat överallt: på skolan, jazzklubben i Hallsberg, inne på landstinget och för Kungen när han besökte Hallsberg.

- Vi har många gästlärare, erfarna svenska musiker, som kommer på besök och har clinics eller workshops med oss. Det ger ofta en wow-känsla kring något man kanske egentligen hör lärarna säga varje dag.

Vad kännetecknar att studera på en folkhögskola?

- Folkhögskolan har ett speciellt klimat. Dels finns det flera linjer och bollar i luften, dels är vi på musiklinjen ett trettiotal musikälskare som gör något tillsammans. Den känslan som uppstår då är ovärderlig.

- Jag tycker det är jättekul att få arbeta med musik på heltid. Sen jag började på Kävesta går det inte en dag utan att jag har något musikrelaterat i huvudet. När jag går genom musikhuset hör jag andra som spelar och kan lyssna på vad dom har att säga. Det är som att det är konsert 24 timmar om dygnet.

Hur har du utvecklats under din tid på Kävesta?

- Jag har byggt mitt eget sound och hittat min egen röst. Här får man lära sig att spela på ett sätt som är karaktäristiskt för en själv. Det gör att jag känner mig tryggare i mitt eget musicerande, och då blir det enklare att musicera med andra.

- Många musikteoretiska bitar jag ville slipa på har också börjat falla på plats, och jag har fått rutin på mitt eget övande. Eftersom vi alltid har tillgång till musikhuset och andra övningsrum kan jag öva tre till fyra timmar varje dag om jag har rätt flyt.

Hur är det att bo på internatet?

- Att bo på internat är jättetrevligt. Det är bara fördelar. Vi hittar på saker tillsammans, kollar på film, fixar och donar och hjälps åt. Och vill man ha det lite lugnt kan man få det också.

Vad har du för planer efter Kävesta?

- Förut var jag mer intresserad av musikerutbildningar på kandidatnivå . Men det vore otroligt lärorikt att utbilda sig till pedagog och lära ut gitarr, så jag ska söka till musiklärarprogrammet också.

- Jag har alltid värderat mötet med människor, när man plantera något i en annan person eller får något själv. Att ge och ta.

Vad skulle du vilja hälsa andra som funderar på att satsa på musiken?

- Man ska aldrig ge upp det man älskar att göra i livet! Jag har velat arbeta med musik länge, och det har blivit ännu tydligare nu efter två år på Kävesta.

Text och bild: Petter Hellmin

Hat Ihnen dieser Inhalt weitergeholfen?

Zuletzt aktualisiert: Dienstag, 13. August 2024