Region Örebro bezirk Region Örebro bezirk

Här pushar man inte sig själv för några betygskriterier, utan för att man själv vill utvecklas

Veröffentlicht: 2014-02-04 08:50

Rasmus Eriksson har varit fast i musiken ända sedan han fick pröva basen på första musiklektionen i fyran. Efter gymnasiet, och med siktet på en framtid som musiklärare, var det inget snack om att han skulle söka till Kävestas musiklinje. Här ger han lite tips inför antagningsprovet och berättar hur det är att gå från metal till jazz.

Rasmus spelar bas på scen. Han är koncentrerad helt på sitt instrument och ser ut att vara mitt uppe i ett solo.

Rasmus hade mest spelat hårdrock och metal innan han började på musiklinjens jazz-, pop- och rockinriktning. Han tycker att jazzen gett honom en helt ny musikalisk syn.

Varför sökte du till just Kävesta?

- Mycket tack vare Philip Jorstig. Han undervisade på min gymnasieskola i Katrineholm och arbetar även här på Kävesta. Honom ville jag gärna fortsätta gå hos, så det var inget snack om var jag skulle söka.

Var det mest på grund av Philip som du sökte hit?

- Ja, men jag fick också ett bra intryck när jag var här och gjorde provet. Jag märkte att det är ett schysst ställe att bo på, det finns ordentlig utrustning och de andra lärarna verkade jättebra.

- Musiklinjen på Kävesta gör många spelningar och det var jag sugen på. Visserligen hade jag inte spelat så mycket jazz innan men det verkade spännande.

Vad hade du spelat innan?

- Mycket hårdrock och metal. Metal hör ju mer till den klassiska musiken, eller passar bättre ihop med den musikaliteten.

Hur tycker du det fungerar att gå från metal till jazz?

- Det är spännande att plugga jazz om man inte gjort det förut. Du får en helt annan musikalisk syn, som jag tror är viktig om du ska undervisa. Du lär dig fler ackord, knöligare skalor och måste hitta på ditt instrument på ett annat sätt.

Har du något tips till de som kommer hit och söker?

- När man söker hit så gäller det inte att ha till exempel världens tuffaste trumräka vid spelprovet. Visa istället att du har kul och vill vara med i gänget. Var lyhörd och var med och spela. Man ska visa att man har koll på sina grejer och sen vara med och jamma på riktigt.

Kan du berätta hur ni jobbar på musiklinjen?

- Vi har alltid lärarledda ensemblelektioner. Det är jättebra, för då kan lärarna komma med synpunkter och tips under hela processen istället för när vi tror att vi är klara.

- Med Partybandet går vi ifrån jazzen helt, och spelar istället rock och pop i helklass. Här bestämmer vi själva vilka låtar vi ska spela och arrangera.

- Kören är riktigt bra. Du höjer gehöret och lär dig intonera tillsammans med andra stämmor. Det är en jättebra musikalisk utbildning.

- Undervisningen är ganska styrd egentligen, jämfört med andra folkhögskolor, där det kan vara lite slappt.

Hur menar du?

- På vissa ställen kan det vara så att man lämnas att göra lite vad man vill, medan vi har ett fast schema och ledarledda ensemblelektioner.

Hur är det att bo på internatet?

- Man behöver aldrig vara ensam på folkis. Alla är här av samma anledning och det finns mycket bra folk. Vi blir som en enda stor familj. Och du behöver inte oroa dig för maten, här blir man gödd kan jag säga!

Vad tänker du att du ska göra sen?

- Jag har tänkt söka studiomusiker och rockmusiker i Piteå samt en ljudteknikutbildning i Göteborg. Efter kandidatexamen kan du bygga på med två år pedagogik för att bli musiklärare. Jag ska söka direkt till en femårig musiklärarutbildning också.

Känner du att du får förutsättningar för att kunna gå vidare?

- Ja, absolut. Men om man inte övar eller lyssnar på lektionerna så blir det ju självklart svårt att få med sig något. Det är på ens eget ansvar. Här pushar man inte sig själv för att nå några betygskriterier, utan för att man själv vill utvecklas.

Text och bild: Petter Hellmin

Hat Ihnen dieser Inhalt weitergeholfen?

Zuletzt aktualisiert: Dienstag, 13. August 2024