En fri och tillåtande utbildning

Kommer ni ihåg varför ni började studera konst på Kävesta?

- Jag blev intresserad av keramik när jag gick en kurs på elevens val i gymnasiet, där jag gick dans. Så jag kollade upp vilka konstutbildningar som fanns i Örebro, och hittade Kävesta, berättar Ellinor.

- Jag hade jobbat i kommunen i många år och kände att jag ville passa på att göra något annat. Därför tog jag tjänstledigt och sökte till Kävesta och det ångrar jag inte en sekund, säger Maria.

Ellinor minns den goda stämningen och tycker att det var ett bra första ställe att studera konst på:

- Utbildningen kändes fri och tillåtande. Har du inte prövat så mycket innan blir det peppande med alla olika material, att inte behöva bestämma sig.

Maria introducerades till Kävesta genom sin dotter, som gick på allmän kurs.

- Första gången jag var här var på ett öppet hus. Bara att se miljön var inspirerande. Att vara här andra året och få möjligheten att vara med om allt igen var spännande. Jag fick se hur folk reagerade, och såg alla leenden igen. Alla mår så bra här.

Maria tycker att hennes förmåga att tänka om och titta på konst förändrats radikalt genom studierna på Kävesta:

- Förut kunde jag se på något och tycka att det där kan ju jag också göra. Men jag har insett att det ju faktiskt inte är jag som har gjort verket, utan någon annan som har en tanke bakom.

Vad gjorde ni efter Kävesta?

- Jag gick ett år på Lunnevads folkhögskola, mer inriktat på måleri. Eftersom keramik alltid har varit mest spännande sökte jag sen till Nyckelvikskolans keramiska linje, istället för att fortsätta ett andra år på Lunnevad. Därefter sökte jag till Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg där jag tagit kandidatexamen och nu går mastern, berättar Ellinor.

Har du någon plan efter mastern?

- Jag kommer att starta eget. Planen är att fixa en ateljé, förhoppningsvis tillsammans med några andra från skolan. Man måste vara fler för att kunna klara alla startkostnader, för att köpa en ugn till exempel, förklarar Ellinor.

- Ja,  om man ska kunna fortsätta så måste man ha eget i någon form, tror jag, flikar Maria in.

Att fortsätta med konsten utanför skolmiljön, är det svårt?

- Vi har många föreläsare som kommer till oss för att berätta om sitt konstnärskap och man får höra hur svårt det är. Jag tycker det är lite synd att man fokuserar på det. Det är klart man ska vara realistisk, men jag tänker i alla fall försöka. Jag har inte gått en femårig utbildning på högskola och tagit studielån bara för att göra något annat nu, säger Ellinor.

-  Jag tycker det är så skönt när du säger sådär, Ellinor! Stegen som jag tagit med att ta tjänstledigt från mitt jobb och studera två år på Kävesta innebär ju att jag är på god väg, att det faktiskt går, säger Maria.

- Man får tänka på vilka andra önskemål man har i livet. Hur mycket pengar behöver man för att klara sig, och hur mycket är det värt att jobba med konsten, utvecklar Ellinor.

Ellinor anser att det hela i mångt och mycket är ett politiskt problem:

- Vad politikerna fokuserar på skapar en anda – vad är viktigt i samhället? Som det varit nu har det verkligen inte varit konst, menar hon.

Slutligen, varför sysslar ni med konst?

- För mig är det vad jag kan, mitt sätt att förmedla och förändra. Jag vill kunna påverka med min konst, både samhället och den egna personen. Jag arbetar med samhällsfrågor, värderingar och hur vi ser på varandra. Min konst har som syfte att skapa en diskussion jag tycker att vi behöver, berättar Ellinor

- Själv mår jag ju bra när har arbetar med min konst, men jag vet inte riktigt var jag ska göra av det. Det är så mycket som jag inte riktigt vet hur det ska uttrycka sig än. Jag vill gå ett steg till men vet inte riktigt hur. Nu när jag ställer ut här på skolan fick jag en fråga från en tidigare danselev som sett mina målningar och vill samarbeta på något vis, så då kanske jag kan ta det vidare, avslutar Maria.

Text och bild: Petter Hellmin