En utvecklande miljö där alla driver varandra framåt
Veröffentlicht: 2016-02-22 11:07
Martin Lissel studerar idag (februari 2016) till operasångare på Operahögskolan i Stockholm. Vägen till Operahögskolan gick först via den klassiska inriktningen på Kävesta folkhögskolas musiklinje, följt av två år på Härnösands folkhögskola. Här berättar Martin bland annat om vad en ”folkhögskolebubbla” är, vikten av övning och disciplin samt likheten mellan punk och opera.
Martin började sjunga först på gymnasiet, men utvecklades snabbt på Kävestas musiklinje. Efter ytterligare studier i Härnösand nådde han sitt mål: Operahögskolan i Stockholm.
Hur kommer man in på Operahögskolan? Har länge har du haft det som mål?
- Operahögskolan har varit mitt mål länge, men jag förstod nog aldrig vad det innebar. Jag har gått två förberedande utbildningar, vardera två år.
- För att nå hit måste du tycka så mycket om musiken att du kan acceptera att ha tråkigt på vägen. Du måste vilja öva och analysera din musikalitet, till exempel sjunga en ton på olika vokaler bara för att höra varför i är sämre än a.
Vad är det som är så fantastiskt med opera?
- Operan har ett djup. Vissa verk ger svar på en fråga, andra ställer frågor som inte går att besvara. Musiken griper tag i mig. Det kan handla om en textrad eller en ovanligt hjärtskärande slinga.
- Jag hittade musiken via punken på högstadiet och tycker det finns en viss likhet mellan punk och opera. De är båda väldigt ärliga uttryck.
Hur var det att studera på Kävesta?
- När jag sökte till Kävesta hade jag bara sjungit sedan tvåan i gymnasiet. På Kävesta kunde jag gå in i en ”folkisbubbla” och utvecklades snabbt, både musikaliskt och personligt, särskilt när jag flyttade in på internatet efter första året.
- Genom att bo med andra som har samma intresse skapas en utvecklande miljö där alla driver varandra framåt. Det sociala umgänget är en essentiell del av att gå på folkhögskola.
- Folkisbubblan innebar att jag kunde nörda ner mig i mitt ämne. Allt kring skolan skapade lugn och fokus. Skolan ligger utanför staden, området är jättefint och att få alla måltider serverade var guld värt. Jag kunde koncentrera mig på övningen och lektionerna.
Vad fick du med dig från musiklinjen på Kävesta?
- Vi som gick på Kävesta fick lära oss hur man tar sig an musikvärlden. Själv har jag inte vuxit upp inom den klassiska musikvärlden, så det var viktigt att jag lärde mig de spelregler och normer som finns.
- Disciplin och förmågan att öva fast jag inte känner mig inspirerad var också något jag tog med mig från Kävesta. På Kävesta lärde jag mig att träna systematiskt. Jag kan öva på olika musikaliska saker ungefär som om jag skulle gå till gymmet och träna en viss muskelgrupp.
- På Kävesta var vi noggranna med förberedelser. Inget skedde slumpartat eller halvhjärtat. När jag sedan studerade på Härnösands folkhögskola påpekade lärarna att vi från Kävesta alltid kom väl förberedda. Det fanns inte på kartan att vi skulle sjunga på ett annat språk än svenska utan att ha gjort en översättning.
Har du några tips till dem som funderar på att satsa på musiken?
- Vill du satsa på en karriär inom musiken så finns det alltid jobb, eller så skapar du ditt eget. Musik, dans och andra konstformer berör folk, så det finns alltid ett behov och en efterfrågan.
- Oavsett om du vill arbeta med musiken eller inte så är en estetisk utbildning på folkhögskola en investering för livet. Jag läste nyligen en studie som visar att den som har en estetisk utbildning i ryggsäcken i högre grad hamnar i en chefsposition, om den senare väljer en annan karriär.
Hur tänker du kring samhällets syn på kultur - till exempel värdet av estetiska utbildningar på gymnasiet?
- Jag tycker att man skjuter samhället i foten när man lägger ner estetiska utbildningar. Kulturen har haft en pionjärsposition genom alla tider. Den har gått hand i hand med teknisk utveckling och innovationer. Många stora tänkare var till exempel även musiker.
- Samtidigt finns det ett egenvärde i musik och kultur som man inte ska försumma. Jag tror att världen skulle vara en tråkigare plats om ingen brydde sig om kultur eller estetik. Hur roligt är det till exempel med karga betonghus?
Text: Petter Hellmin. Bild: Anna-Sofia Gahnfelt.
Hat Ihnen dieser Inhalt weitergeholfen?
Wenn Sie Feedback dazu senden möchten, was wir besser machen können, können Sie dies tun
Vielen Dank für Ihre Einreichung
Zuletzt aktualisiert: Dienstag, 13. August 2024