Det var skönt att hitta en fristad och en identitet

Bosse tvingade mig…

Efter gymnasiet var Felicia osäker på om hon ens ville fortsätta med musiken. Men hon fick en knuff i rätt riktning av sin saxofonlärare.

– Det hela började med att min gamla saxofonlärare Bosse tvingade mig. Jag kände att jag var trött på musiken och ville inte, men han sa ”du kan väl söka till Kävesta i alla fall, det är ju nära”.

Sagt och gjort, Felicia ansökte och kom på besök. Hon kände att skolan verkade mysig och att det kanske kunde vara kul trots allt.

Skönt att hitta en fristad och en identitet

Det slutade med att Felicia blev antagen till Kävesta folkhögskolas musiklinje. Och när hon väl kommit in så upplevde hon att musiken blev något helt annat än den tidigare hade varit.

– När jag kom hit insåg jag att det inte spelar någon roll om jag är bra eller inte. Huvudsaken är att vi gör det tillsammans och jag får utvecklas i min egen takt. Det var skönt att hitta en fristad och en identitet i att det är spela saxofon jag ska göra.

Men vad är det som gör folkhögskolemiljön så speciell?

Lärarna har så jäkla kul

Felicia menar att hon tror att mycket handlar om stämningen och lärarnas inställning till undervisningen och deltagarna.

– Jag tror det beror på att lärarna har så jäkla kul. Dom behöver inte sätta en massa betyg, och har inte lika hårda regler från skolverket antar jag? Eftersom dom arbetar friare så är dom friare med deltagarna. Vi känner att vi är en del av utbildningen och får bestämma själva vad vi vill utvecklas i.

Allt detta har gett Felicia en helt ny bild av vad det innebär att gå i skolan.

– Samspelet mellan elever och lärare har varit revolutionerande för mig. Jag har insett att jag kan vara en del av skolan istället för att bara göra min grej och sen åka hem. Jag har fått inse att skolan är rolig.

Video och text: Petter Hellmin