Det roligaste med musiken är att spela tillsammans

Varför valde du att gå på Kävesta?

- Jag hade sökt ett par andra skolor också men Kävesta valde jag för att jag fick ett så himla bra intryck av lärarna när jag var här och sökte. Stämningen var mysig och eleverna var jättetrevliga.

Var det något i utbudet på kursen som lockade lite extra?

- Ja, det var nog att få spela mycket. Vi gör många konserter och man får spela i många olika ensembler. Det lockade mig. Jag tycker att det roligaste med musiken är att spela tillsammans.

Skulle du kunna berätta hur dina dagar ser ut?

- Jag har cellolektion en gång i veckan, två timmar nu i tvåan. Då har jag enskild undervisning med min lärare och vi kan gå igenom de stycken jag arbetar med - etyder, skalor, allting. Nu har jag också tre ensembler som jag håller igång. Vi spelar mycket barock i olika sättningar.

- Sen blir det också mycket eget övande. Tre eller till och med fem timmar ibland. Just nu blir det extra mycket eftersom jag ska söka vidare till musikhögskolan.

Hur förbereder ni er inför sökningarna?

- Vi i tvåan kan gå en särskild kurs som är förberedande för musiklärarprogrammet. Vi får testa de olika proven: ensemble, sång, spel, teori, gehör och huvudinstrument. En gång i veckan övar jag också på att lära ut en låt till en mindre grupp som spelar olika instrument. Jag agerar lärare.

Hur är lärarna på Kävesta?

- Lärarna är jättebra. De ser varje enskild person och är lyhörda när det gäller att sätta ihop ensemblegrupper så att det passar alla.

- Vi får dessutom mycket individuell hjälp. När jag fått ett stycke i ensemblen kan läraren säga att vi ska repa det tillsammans, bara läraren och jag. Då får jag individuell hjälp kanske halva lektionen, innan resten av ensemblen kommer och vi sätter ihop det tillsammans.

Du nämnde att det är många konserter. Vad är det du gillar med det?

- När man jobbat med ett stycke är det skönt att komma ut och spela upp det. Vi brukar spela samma stycken på flera olika konserter, för det händer alltid någonting – kanske i tempot eller att man spelar fel. Vi spelar alltid in konserterna och lyssnar på dem i efterhand, för att lära oss vad vi ska tänka på till nästa gång.

Hur är det att bo på internatet?

- Att bo på internat är speciellt, här ute blir det lite som en bubbla. Man går i skolan, har lektioner, äter, övar, går och lägger sig, upp igen. Men internatet är mysigt och trevligt.

Hur tycker du att du har utvecklats de här två åren?

- Jag har utvecklats som person bara genom att bo själv och ta eget ansvar för att öva. I cellospelandet tycker jag att jag har utvecklats jättemycket, även om det kan vara svårt att se själv ibland.

Vad har du för tips till de som vill satsa på musiken?

- Många undrar säkert om det kommer att finnas jobb i framtiden. Men bara man tror på sig själv, satsar och jobbar hårt så ska det funka.

Text och bild: Petter Hellmin