Då förändrades livet

Vi kom från olika håll med olika erfarenheter. Några hade mer eller mindre klara mål, andra sökte något utan att veta riktigt vad. Det som förenade oss var att vi ville förändring.

Nu skulle det nästan ofattbara ta sin början, att i två år sitta och ta emot kunskap, dessutom på dagtid.

Gamla skolminnen dök upp: att sitta tyst och stilla, stå upp när man skulle svara, hot om skamvrå och örfil.

Allt detta förbleknade snart. Här möttes vi av vänlighet och genuint människointresse, vi kände oss respekterade och jämlika.

Det blev inte bara fördjupning i gamla ämnen utan även bekantskap med nya, bland annat psykologi. För mig var även engelska något nytt.

Förutom utbildning fick vi dessutom kulturell bildning i form av konsthistoria, inblick i klassisk musik samt teater- och operabesök. Mest minnesvärda var lektionerna i klassisk musik där många av oss lärde sig att höra kamelerna trampa fram på den persiska marknaden, en del påstod sig till och med se dem.

Efter skoldagen och en god middag börjar nästa fantastiska upplevelse. Vi åker inte hem, vi är ju hemma!

Basen för läxläsning och den första sociala kontakten var ett dubbelrum i elevhemmet, ”Asgård” för manliga och ”Nuckebo” för kvinnliga elever. En enastående miljö för social utveckling och kamratskap. Några fann varandra för hela livet.

Utbildningen förde oss vidare till olika vidareutbildningar och yrkesval, den kulturella bildningen öppnade våra sinnen och internatformen bidrog i hög grad till att utveckla vår sociala förmåga.

Kävesta Folkhögskola firar 150 år. Vi är 13 stycken som träffas här, 60 år sedan vi träffades första gången.

Skolan har naturligtvis förändrats, till det yttre genom nya byggnader, till det inre med nya ämnen och inriktningar. En anpassning till ny tid och nya behov.

Men det viktigaste har inte förändrats. Vi möts som alltid av värme och öppenhet. Man känner sig sedd och betydelsefull.

Kävestaandan lever kvar!

Text: Torbjörn Karlsson. Bilder: privat.