Jag fick växa och insåg att jag inte var dum i huvudet
Publicerad: 2019-01-24 12:42
En vacker snötäckt dag i januari fick skolan ett kärt återbesök. Andreas Svensson hade flera år tidigare läs in gymnasiet på allmän kurs och nu var han på väg mot sin drömutbildning i Stockholm. I sista stund insåg han att han inte kunde åka förbi Kävesta utan att svänga in och tacka för allt.
För Andreas var Kävesta en plats där han kunde växa som människa, och en språngbräda till sin drömutbildning: Juristprogrammet vid Stockholms universitet.
Från allmän kurs till juristprogrammet i Stockholm
– Hej! Jag hade inte tänkt göra det här, men kände att jag bara måste åka förbi och säga adjö. I eftermiddag flyttar jag till Stockholm för att plugga på juristprogrammet vid Stockholms universitet.
Vilken inledning på ett kärt besök. I tisdags var Andreas förbi skolan för att räcka över en chokladask och en blombukett som tack för tiden på Kävesta 2014 – 2016.
Sedan dess har han arbetat i Kumla och varit aktiv lokalpolitiker. Samtidigt som han försökt komma in på sin drömutbildning.
I måndags kom det efterlängtade samtalet om att han fått en reservplats, och direkt efter besöket på Kävesta bar färden av mot Stockholm. Men det har inte varit en självklar resa.
– På Kävesta fick jag för första gången i livet känna att jag, både i mina egna och andras ögon, var bra på något. Här kunde jag lägga grunden som gjort att jag nu ska plugga min drömutbildning.
Jag fick känna att jag var någon
– Jag tycker egentligen inte om den här formuleringen, för det är en sådan kliché, men här får man faktiskt växa som människa. Man får chansen att tänka tankar man inte tänkt och göra saker man inte gjort – och inse att man klarar det.
– Här sprang min ambition, min potential och mina förutsättningar till slut ifatt varandra. Jag fick växa och insåg att jag inte var dum i huvudet. Jag fick känna att jag var någon och att jag dög.
Kävesta är guld
Här flikar rektor Lisa in med en betraktelse fårn när hon första gången träffade Andreas 2014:
– Du berättade att du var glad eftersom du kände att du kunde sätta dig bredvid vem som helst i matsalen och inte behövde ha uppsikt över utgången hela tiden. Jag blev så glad för att du kände så, men också ledsen när jag tänkte på hur du hade haft det tidigare.
– Ja, jag tror att det som är bra med Kävesta är människorna. Både elever och lärare tar hand om varandra och det är en familjär miljö. Kävesta är guld, avslutar Andreas.
Text och bild: Petter Hellmin
Hade du nytta av innehållet på denna sida?
Skicka gärna förslag till oss på hur sidan kan förbättras
Tack för din återkoppling!
Senast uppdaterad: den 8 augusti 2024