Vi hade roligt men tog också studierna på stort allvar - vi ville göra något av den här chansen

Kammarmusiken lockade

Efter året på Ingesund kände sig Liljan inte riktigt klar med musiken. Kävesta lockade på grund av den klassiska inriktningens fokus på kammarmusik.

– Det är en häftig form av musicerande. Jag fick testa att sjunga med allt från en hel ensemble till endast flöjt, klarinett eller klassisk gitarr. Lärarna lyckades verkligen plocka fram musik från alla tidsepoker, som passade var och en.

Musiken ska vara för min skull

Musiken har alltid funnits med i Liljans liv, via familjen och körverksamhet från tidig skolålder. Hon hade inte hört talas om folkhögskolestudier innan hennes sånglärare tipsade om det.

– Folkhögskolan blev en möjlighet att fortsätta med musiken på en kul nivå. Många hade som mål att bli musiker eller musiklärare, men jag hade aldrig tänkt i dom banorna, jag kastade mig ut. Jag har velat musicera på en seriös nivå, men inte professionellt. Att konkurrera med andra och visa mig bäst har aldrig lockat. Musiken ska vara för min skull.

Ändå sökte Liljan till musikhögskolans kammarmusikerprogram, vilket har höga antagningskrav. Själv säger hon att det mest var på kul och för att se hur långt hon kunde komma.

– Jag hade nog inte förmått tacka nej om jag erbjudits en plats. Men istället utbildade jag mig till sjuksköterska. Jag ville ha ett jobb jag vet att jag alltid kommer ha – och där jag inte behöver armbåga mig fram.

Körengagemanget lever kvar

Trots att Liljan inte arbetar professionellt med musik medverkar hon idag i alla högsta grad i ett seriöst och avancerat musikaliskt sammanhang – Olaus Petrikyrkans kör Vocalis.

– Kören är attraktiv och svår att komma med i. Mina körvänner är äldre och nästan alla är musiker eller musiklärare. Jag skulle inte vilja sluta med musiken och här får jag möjligheten att fortsätta utvecklas. Vi gör många konserter och resor, senast till Italien, USA och Island. Jag hade aldrig kunnat delta i en så bra kör utan musikutbildningen i ryggen.

Kävesta var en glädjefylld och utvecklande tid

Tiden på Kävesta minns Liljan som glädjefylld och utvecklande.

– Det låter klyschigt, men det var bästa tiden i livet. Undervisningen var strukturerad och lärarna seriösa. Dom ville verkligen att vi skulle utvecklas, alla blev sedda. Vi deltagare uppmuntrade varandra mycket. Internatboendet gjorde att vi blev som en stor familj och många har blivit vänner för livet.

– Vi hade roligt men alla tog också studierna på stort allvar. Jag tror vi alla kände att vi ville göra något bra av den här chansen. Hela folkhögskoletiden formade mig och jag lärde mig mycket om mig själv i samspelet med andra människor.

Text: Petter Hellmin Bild: Privat.