Relationen till lärarna och de andra eleverna har betytt allt för mig

Kunde inte haft mer fel

Hur var din erfarenhet av skolan innan du kom hit?

– Jag kände inte att skolan var något för mig och hoppade av i sjuan. Även om jag hade lätt för vissa saker så kände jag mig inte stimulerad och hade för mycket energi för att sitta stilla.

– Efter att jag hade hoppat av var jag hemmasittare och bodde bland annat på HVB-hem. Under den tiden tog jag till slut igen 7:an till 9:an. Men jag var skoltrött och hade en dålig inställning till skolan.

– Brorsan sa att det här är en skola där man får vara exakt hur man vill och att det är bra lärare. Men jag tänkte att så säger man ju om alla skolor.

Det låter som att du var skeptisk? Hur var det sen när du väl började här?

– Ja, jag var minst sagt skeptisk. Jag gick in med tanken att det skulle vara som en vanlig skola men kunde inte ha haft mer fel. Jag har känt mig hemma här sen första dagen.

Man får vara sig själv utan att någon tittar snett

Vad tycker du är det bästa med Kävesta?

– Man kan vara sig själv utan att någon tittar snett på en. Den här familjära känslan kommer jag att sakna. Jag tror inte den är så lätt att hitta på andra ställen.

– Lärarna känns också som att de är speciellt utvalda för att vara just här. De är alla som specialpedagoger eller kuratorer. Man kan prata med dem om vad som helst.

– Kävesta är som ett bord. Lärarna och personalen som jobbar här är benen eller pelarna. De finns här och står stadigt. Allt du behöver göra är att sätta dit din egen bordsskiva.

Hjälp att blomma ut

Vad har tiden på Kävesta betytt för dig?

– När jag började här var jag en helt annan person. Mycket mer tillbakadragen. Jag hade vant mig vid att man inte får vara en del av gemenskapen om man inte är som normen säger att man ska vara.

– Relationen till lärarna och de andra eleverna på Kävesta har betytt allt för mig. De har hjälpt mig att blomma ut. Nu vågar jag visa min personlighet på ett öppet sätt.

– Jag har också lärt mig att jag kan studera. Jag behövde bara ett annat sätt att göra det på. Lite mer stimulans och ibland den där extra pushen som lärarna här är villiga att ge.

Ungdomar behöver någon som tror på dem

Vad ska du göra efter Kävesta? Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Jag har sökt till socionomprogrammet på universitetet och till Fellingsbro folkhögskolas behandlingspedagogutbildning. Redan innan Kävesta hade jag tankar om att jobba med människor. Men jag mådde inte så bra själv. Nu tror jag att det är något som skulle passa mig bra, särskilt med min personliga erfarenhet.

– Den hjälp jag fått här skulle jag vilja ge till andra. Och snabbare än jag fick den. Om man kan hjälpa ungdomar tidigt är det en sådan vinning för samhället. Många behöver bara någon som tror på dem.

Det är aldrig för sent

Har du något du vill hälsa den som funderar på att plugga här?

– Ta chansen. Jag har lärt mig att om man inte vågar testa så kommer det aldrig bli någon förändring. Det spelar ingen roll hur gammal du är. Det är aldrig för sent att plugga in det där sista.

Text och bild: Petter Hellmin